Julens goda ting

Julen har firats och ledigheten har njutits av med familj och släkt i vårt väldigt älskade småländska skorpetorp.

Sammanfattningsvis:
* Årets mesta julklappar från mig: någonting hemmagjort.
* Årets nykomling på julbordet: ostkaka.
* Årets annars-nästan-alltid-med-men-inte-iår på julbordet: äggost.
* En favorit på årets julbord: fruktkaka (utökad variant av "Nins enkla fruktkaka" från Vinterns goda ting av Anna och Fanny Bergenström).
* Årets julklapp till mig: en pastamaskin.
* Min favorit av det vi alltid brukar ha på vårt julbord: grönkålssoppa med råkorv.
* Barnens favorit av julmaten: tomtegröt.
* Årets julbonus: det oväntade snöfallet som började på julaftons morgon.
* Årets mysigaste julfika: på julaftons förmiddag, men man, syster, O och M, promenad med pulka i snön i riktning mot grannbyn. Fikapaus med kaffe och mormors bullar på en snötäckt stubbe.
* Julveckans kvällsaktivitet: stickning (för syster och mig).
* Bäst med årets jul: sju hela långa dagar bara tillsammans, allihop.
* Högst upp på O och M:s lista: att träffa de högt älskade 3 flick-kusinerna. Yngsta fröken S sov över hos oss, och O sov över hos dem en natt. Lyckan var stor.

Julpyssel

Särskilt chokladklubborna är ytterst plågsamma att ha stående i kylskåpet - förpackade i cellofan, i väntan på att ges bort. Innan dom packades in fick en ynka liten en slinka ner i mitt gap. Nu gapar jag efter mer. Det gick åt massor av choklad av finaste sort, men det får nog bli en omgång till av dessa. Ej avsedda för bortgivning då.

Sockerbagare

Min favoritjulsång alla kategorier kommer alltid, alltid att vara O:s egen 3-årings-version av Staffan stalledräng: Staffan var en skallegren, han bodde i en stjärna, han åkte i en rymdraket, han bodde i en stjärna.... Nu är han 5 år, och stor, och sjunger sången precis som den skall vara. Jättefint såklart, men å vad jag saknar den andra...

Under senaste veckan har vi, med skiftande resultat, haft karamellverkstad här. Det började med provlagning av marshmallows och fudge, från nya boken.

Sammanfattande slutsats av dessa två provtillverkningar är att det brittiska folket (boken är skrivet av en engelsman) troligen har en något högre sockertolerans än vi Swedes. Marshmallowsen var så söta att inte ens barnen ville ha mer än en bit var, och fudgen... ja, brunt socker med småtrevlig konsistens. Knapra lite på ett hörn av en bit, och det är rätt bra så för mig för den närmaste veckan. Och då har jag ändå på inget sätt sockerskräck.

Nåväl - det är ju ändå juletid i antågande, så godis och annat skall det ju bakas och lagas. Det årliga julbaket - då män, samt barn som uppnått amningsfri ålder, är strikt förbjudna att närvara - inföll under lördagen och tre-enigt kom vi överens om följande bakplan:
- tunnbröd (ingår alltid)
- nötskorpor (ingår också alltid)
- fudge
- pepparkakor med smak av citron och lakrits

Planen med fudgen var att försöka ta udden av sockret med hjälp av rivet lime-skal. Det blev inte helt dumt. Fast fortfarande väldigt sött. En tredjedel av baktrion kom med den goda idén att med sats nummer två experimentera ännu djärvare, varav följde att vi, förutom lime-skal, även slängde ner hackad mörk choklad och några rejäla skvättar cointreu. I lördagens sockerstinna tillstånd var jag ännu inte helt övertygad om det framgångrika i detta, men tillbaka till vardagens mer normala sockerintag - attans vad god den blev!! Nästan slut är den för övrigt också.

Årets första julegröt är äten - den var enligt O godare än någonting annat.

Jule-gran har vi inte hemma i trånga majornalägenheten, bara på landet dit vi åker om drygt en vecka - men med blomstercheckar på fickan fick det bli varsin liten gran till O&M.

Väldigt fint och juligt blev det plötsligt här hemma.