Julens goda ting

Julen har firats och ledigheten har njutits av med familj och släkt i vårt väldigt älskade småländska skorpetorp.

Sammanfattningsvis:
* Årets mesta julklappar från mig: någonting hemmagjort.
* Årets nykomling på julbordet: ostkaka.
* Årets annars-nästan-alltid-med-men-inte-iår på julbordet: äggost.
* En favorit på årets julbord: fruktkaka (utökad variant av "Nins enkla fruktkaka" från Vinterns goda ting av Anna och Fanny Bergenström).
* Årets julklapp till mig: en pastamaskin.
* Min favorit av det vi alltid brukar ha på vårt julbord: grönkålssoppa med råkorv.
* Barnens favorit av julmaten: tomtegröt.
* Årets julbonus: det oväntade snöfallet som började på julaftons morgon.
* Årets mysigaste julfika: på julaftons förmiddag, men man, syster, O och M, promenad med pulka i snön i riktning mot grannbyn. Fikapaus med kaffe och mormors bullar på en snötäckt stubbe.
* Julveckans kvällsaktivitet: stickning (för syster och mig).
* Bäst med årets jul: sju hela långa dagar bara tillsammans, allihop.
* Högst upp på O och M:s lista: att träffa de högt älskade 3 flick-kusinerna. Yngsta fröken S sov över hos oss, och O sov över hos dem en natt. Lyckan var stor.

Julpyssel

Särskilt chokladklubborna är ytterst plågsamma att ha stående i kylskåpet - förpackade i cellofan, i väntan på att ges bort. Innan dom packades in fick en ynka liten en slinka ner i mitt gap. Nu gapar jag efter mer. Det gick åt massor av choklad av finaste sort, men det får nog bli en omgång till av dessa. Ej avsedda för bortgivning då.

Sockerbagare

Min favoritjulsång alla kategorier kommer alltid, alltid att vara O:s egen 3-årings-version av Staffan stalledräng: Staffan var en skallegren, han bodde i en stjärna, han åkte i en rymdraket, han bodde i en stjärna.... Nu är han 5 år, och stor, och sjunger sången precis som den skall vara. Jättefint såklart, men å vad jag saknar den andra...

Under senaste veckan har vi, med skiftande resultat, haft karamellverkstad här. Det började med provlagning av marshmallows och fudge, från nya boken.

Sammanfattande slutsats av dessa två provtillverkningar är att det brittiska folket (boken är skrivet av en engelsman) troligen har en något högre sockertolerans än vi Swedes. Marshmallowsen var så söta att inte ens barnen ville ha mer än en bit var, och fudgen... ja, brunt socker med småtrevlig konsistens. Knapra lite på ett hörn av en bit, och det är rätt bra så för mig för den närmaste veckan. Och då har jag ändå på inget sätt sockerskräck.

Nåväl - det är ju ändå juletid i antågande, så godis och annat skall det ju bakas och lagas. Det årliga julbaket - då män, samt barn som uppnått amningsfri ålder, är strikt förbjudna att närvara - inföll under lördagen och tre-enigt kom vi överens om följande bakplan:
- tunnbröd (ingår alltid)
- nötskorpor (ingår också alltid)
- fudge
- pepparkakor med smak av citron och lakrits

Planen med fudgen var att försöka ta udden av sockret med hjälp av rivet lime-skal. Det blev inte helt dumt. Fast fortfarande väldigt sött. En tredjedel av baktrion kom med den goda idén att med sats nummer två experimentera ännu djärvare, varav följde att vi, förutom lime-skal, även slängde ner hackad mörk choklad och några rejäla skvättar cointreu. I lördagens sockerstinna tillstånd var jag ännu inte helt övertygad om det framgångrika i detta, men tillbaka till vardagens mer normala sockerintag - attans vad god den blev!! Nästan slut är den för övrigt också.

Årets första julegröt är äten - den var enligt O godare än någonting annat.

Jule-gran har vi inte hemma i trånga majornalägenheten, bara på landet dit vi åker om drygt en vecka - men med blomstercheckar på fickan fick det bli varsin liten gran till O&M.

Väldigt fint och juligt blev det plötsligt här hemma.

Godis och leksaker

Det är visserligen inte ens december än, men jag känner mig trots det lite som ett barn på julaftonen, som inte vet vilken leksak den skall leka med först. Jag är visserligen ganska barnslig även normalt, men detta är ytterligare påspätt bland annat av en ny pysselpassion (kan ingen komma på ett bättre svenskt ord än pyssel? Nog för att man kan känna sig infantil när man sitter och knåpar ibland, men inte blir det bättre av att man skall beskriva det med att man pysslar. Va? Hur låter det egentligen? Eller finns det något bättre ord som jag helt har missat?)

Iallafall, i födelsedagspresent fick jag av min käre make boken "Printing by Hand: A Modern Guide to Printing with Handmade Stamps, Stencils, and Silk Screens" av Lena Corwin. Boken är underbar, vacker och helt fantastiskt inspirerande. Mer åt det irriterande hållet är att flera av materialen som används i boken inte tycks finnas att köpa i Sverige. Lite research senare landade jag iallafall härom eftermiddagen vid köksbordet med några påsar från In-ex och Panduro. Familjen satt turligt nog bänkade framför Bolibompa så ingen anmärkte på att jag skippade middagen (och även att ta av mig ytterkläderna tror jag) och istället rent bokstavligt högg in på den nyinköpta gröna gummimattan och karvade min första stämpel.

Idag mutade jag barnen med att de skulle få nya Spiderman-strumpor om dom gick med på att åka in till stan efter dagis. Därmed kunde mer material och fler stämpelfärger inhandlas.

Annat exempel på exalterings-orsakare för tillfället är nya kokboken "The River Cottage Family Cookbook" av Hugh Fearnley-Whittingstall och Fizz Carr.

O och jag har dreglat oss igenom nästan varenda bild, och min sammanfattande kommentaren till det hela är "så många recept, så lite tid!" Har inte kunnat låta bli att plåga mina kollegor med min exaltering över boken, och de lever numera i den fasta övertygelsen om att jag kommer att ta med någonting som liknar detta till jobbet, helst inom kort (det är marshmallows, för den som inte ser det):

En till liten aptitretare:


Dessutom applåderar jag mig själv helt ödmjukt till två hel-käcka julklappsidéer!

Som motpol till alla nya leksaker; något så bekant och tryggt som en ny stickning. Den får nog följa med på spårvagnen imorgon. Har inte testat strumpstickor där än. (Fast det skall bli en mössa, inte strumpor.)

Söndagssummering

Har man absolut ingenting hemma i skafferi och kylskåp, burkar man ändå alltid kunna sno ihop en pastasås av något slag. Denna blev till och med god.


Hm, jo en sak till hade vi faktiskt i kylskåpet - 3 paket med vispgrädde, överblivna efter gårdagens underbart lyckade barnkalas på Sjöfartsmuséet. Vad i allsin dar gör man med så mycket grädde?


Jag fick sätta i mig tre bitar av kakan innan jag orkade ta tag i det länge på-framtiden-skjutna mastodontprojektet att bringa någon sorts ordning i våra fotoalbum, innan högen med osorterade foton växer till fullständigt ohanterliga proportioner.

Småprat om hemlisar

Idag på var det två personer på spårvagnen - imorse, på väg till jobbet, en tjej i min ålder, och i eftermiddags, på väg hem, en man i 50-årsåldern - som nyfiket undrade vad det skulle bli. Det jag virkar på. Jag visade och dom tyckte det såg spännande och roligt ut. Mysigt med småprat på spårvagnen. Och så är jag glad över att tydligen inte alla tycker att jag verkar konstig som handarbetar på kommunala färdmedel. Men vad virket skall bli talar jag inte om här. Inte mer än att det är något i julklappsväg.

Halv hemmadag

Vi har avlöst varandra för vårdande av sjukt barn här hemma idag. Efter lunch var det min tur.




Hann även med att under kvällen gå på Lokal. J trodde att han plötsligt blivit sambo med någon från femtiotalet när jag sa det, men det är stället som heter så.

Blixtmössan

som O beställde efter att M fått sin mössa är klar.

Han passar helt fantastiskt fint i den (helt objektivt förstås), och påstår själv att han tycker att den är jättecool, och ser faktiskt ut att mena det när han säger det. Men så fort jag frågar om han vill ha den på sig så svävar han på målet och föreslår att "hmmm, inte just nu, men om vi tar med den så kan jag ha den på mig på vägen hem istället!". Ok, jag tänker inte tjata, men man blir om inte annat nyfiken på var det är skon klämmer.

Skräckis

Handen som vässar pennan. Japp, det är min hand det. Går det kalla kårar över ryggen så är du helt rätt ute. Jag är nämligen i egen hög person enhälligt (av son, dotter och mig själv) utsedd till kvällens horror-moder. Allt för att jag gav O en penna när han bad om det. Sittandes i sängen, läsandes Bamse, viljandes göra ett labyrint-pyssel. Självklart ville lilla fröken vill-också-kan-"hälv"-samma-som-O-och-det-nu-genast också ha en penna. Ok då. Men lilla du - rita inte i din tidning. Jag hämtar en skrivbok åt dig istället. Mycket dumt sagt och gjort. "Hälv"-klart vill O nu också ha en skrivbok. "Hälv"-klart kan man inte säga ja till en och nej till den andre. Ok då. O har alldeles, alldeles nyligen börjat ta sina första stapplande steg i snåriga skrivdjungeln - vill, vill, vill så gärna, men det tar på krafter och när man egentligen redan borde sova blir man lätt så himlans arg när det inte går. Precis just här känner jag att, ok, nu har det redan spårat ur. Försöker styra upp så gott det går, skäms inför J som sitter i soffan och som redan hade lagt barnen när jag kom hem sent från jobb och kortis-tur på stan, och här kommer jag och förstör allting. Och barnen är ledsna och arga. Och jag är lite arg men mest jätteledsen för att dom skall behöva vara ledsna och arga när dom skall somna. Tillslut sluter vi fred och lovar att vara snälla och inte arga imorgon. Suck, jag längtar tills vi kan börja om på nytt imorgon bitti.

Höstresan blev inställd

Ersättning utgick i form av vintersemester.











Helgens bästa soppa: kålrotssoppa med curry och äpple