Godis och leksaker

Det är visserligen inte ens december än, men jag känner mig trots det lite som ett barn på julaftonen, som inte vet vilken leksak den skall leka med först. Jag är visserligen ganska barnslig även normalt, men detta är ytterligare påspätt bland annat av en ny pysselpassion (kan ingen komma på ett bättre svenskt ord än pyssel? Nog för att man kan känna sig infantil när man sitter och knåpar ibland, men inte blir det bättre av att man skall beskriva det med att man pysslar. Va? Hur låter det egentligen? Eller finns det något bättre ord som jag helt har missat?)

Iallafall, i födelsedagspresent fick jag av min käre make boken "Printing by Hand: A Modern Guide to Printing with Handmade Stamps, Stencils, and Silk Screens" av Lena Corwin. Boken är underbar, vacker och helt fantastiskt inspirerande. Mer åt det irriterande hållet är att flera av materialen som används i boken inte tycks finnas att köpa i Sverige. Lite research senare landade jag iallafall härom eftermiddagen vid köksbordet med några påsar från In-ex och Panduro. Familjen satt turligt nog bänkade framför Bolibompa så ingen anmärkte på att jag skippade middagen (och även att ta av mig ytterkläderna tror jag) och istället rent bokstavligt högg in på den nyinköpta gröna gummimattan och karvade min första stämpel.

Idag mutade jag barnen med att de skulle få nya Spiderman-strumpor om dom gick med på att åka in till stan efter dagis. Därmed kunde mer material och fler stämpelfärger inhandlas.

Annat exempel på exalterings-orsakare för tillfället är nya kokboken "The River Cottage Family Cookbook" av Hugh Fearnley-Whittingstall och Fizz Carr.

O och jag har dreglat oss igenom nästan varenda bild, och min sammanfattande kommentaren till det hela är "så många recept, så lite tid!" Har inte kunnat låta bli att plåga mina kollegor med min exaltering över boken, och de lever numera i den fasta övertygelsen om att jag kommer att ta med någonting som liknar detta till jobbet, helst inom kort (det är marshmallows, för den som inte ser det):

En till liten aptitretare:


Dessutom applåderar jag mig själv helt ödmjukt till två hel-käcka julklappsidéer!

Som motpol till alla nya leksaker; något så bekant och tryggt som en ny stickning. Den får nog följa med på spårvagnen imorgon. Har inte testat strumpstickor där än. (Fast det skall bli en mössa, inte strumpor.)

Söndagssummering

Har man absolut ingenting hemma i skafferi och kylskåp, burkar man ändå alltid kunna sno ihop en pastasås av något slag. Denna blev till och med god.


Hm, jo en sak till hade vi faktiskt i kylskåpet - 3 paket med vispgrädde, överblivna efter gårdagens underbart lyckade barnkalas på Sjöfartsmuséet. Vad i allsin dar gör man med så mycket grädde?


Jag fick sätta i mig tre bitar av kakan innan jag orkade ta tag i det länge på-framtiden-skjutna mastodontprojektet att bringa någon sorts ordning i våra fotoalbum, innan högen med osorterade foton växer till fullständigt ohanterliga proportioner.

Småprat om hemlisar

Idag på var det två personer på spårvagnen - imorse, på väg till jobbet, en tjej i min ålder, och i eftermiddags, på väg hem, en man i 50-årsåldern - som nyfiket undrade vad det skulle bli. Det jag virkar på. Jag visade och dom tyckte det såg spännande och roligt ut. Mysigt med småprat på spårvagnen. Och så är jag glad över att tydligen inte alla tycker att jag verkar konstig som handarbetar på kommunala färdmedel. Men vad virket skall bli talar jag inte om här. Inte mer än att det är något i julklappsväg.

Halv hemmadag

Vi har avlöst varandra för vårdande av sjukt barn här hemma idag. Efter lunch var det min tur.




Hann även med att under kvällen gå på Lokal. J trodde att han plötsligt blivit sambo med någon från femtiotalet när jag sa det, men det är stället som heter så.

Blixtmössan

som O beställde efter att M fått sin mössa är klar.

Han passar helt fantastiskt fint i den (helt objektivt förstås), och påstår själv att han tycker att den är jättecool, och ser faktiskt ut att mena det när han säger det. Men så fort jag frågar om han vill ha den på sig så svävar han på målet och föreslår att "hmmm, inte just nu, men om vi tar med den så kan jag ha den på mig på vägen hem istället!". Ok, jag tänker inte tjata, men man blir om inte annat nyfiken på var det är skon klämmer.

Skräckis

Handen som vässar pennan. Japp, det är min hand det. Går det kalla kårar över ryggen så är du helt rätt ute. Jag är nämligen i egen hög person enhälligt (av son, dotter och mig själv) utsedd till kvällens horror-moder. Allt för att jag gav O en penna när han bad om det. Sittandes i sängen, läsandes Bamse, viljandes göra ett labyrint-pyssel. Självklart ville lilla fröken vill-också-kan-"hälv"-samma-som-O-och-det-nu-genast också ha en penna. Ok då. Men lilla du - rita inte i din tidning. Jag hämtar en skrivbok åt dig istället. Mycket dumt sagt och gjort. "Hälv"-klart vill O nu också ha en skrivbok. "Hälv"-klart kan man inte säga ja till en och nej till den andre. Ok då. O har alldeles, alldeles nyligen börjat ta sina första stapplande steg i snåriga skrivdjungeln - vill, vill, vill så gärna, men det tar på krafter och när man egentligen redan borde sova blir man lätt så himlans arg när det inte går. Precis just här känner jag att, ok, nu har det redan spårat ur. Försöker styra upp så gott det går, skäms inför J som sitter i soffan och som redan hade lagt barnen när jag kom hem sent från jobb och kortis-tur på stan, och här kommer jag och förstör allting. Och barnen är ledsna och arga. Och jag är lite arg men mest jätteledsen för att dom skall behöva vara ledsna och arga när dom skall somna. Tillslut sluter vi fred och lovar att vara snälla och inte arga imorgon. Suck, jag längtar tills vi kan börja om på nytt imorgon bitti.

Höstresan blev inställd

Ersättning utgick i form av vintersemester.











Helgens bästa soppa: kålrotssoppa med curry och äpple

Rustad för höstresa till landet

Alla goda ting är tre

När barnen hade lagt sig och J var ute och sprang, provade jag i smyg loppisfynden som min mamma hade med sig imorse när hon kom för att passa O och M. Har fortfarande inte bestämt för mig för om detta fick min gravt annalkande 40-års-kris att förvärras eller lindras.




Försökte under några dagar att sticka på spårvagnen, men hade i längden svårt att ignorera alltifrån irriterade (från sitsgrannar) till undrande blickar.... Tydligen är det inne att sticka/virka, men i Göteborg tycks iallafall jag vara högst ensam om att utöva denna aktivitet på kollektiva färdmedel. Har kommit fram till att det är lättare, mindre störande för andra och mindre iögonfallande att virka. Så nu har jag en hemma-stickning och en borta-virkning. Men man orkar inte sticka på en och samma sak alltför länge i sträck, så har idag skaffat mig en backup-stickning. Gjorde detta i nya garn-favorit-butiken Broderi & Garn på Drottninggatan. Varför har jag aldrig varit inne här tidigare? Så lugnt och mysigt och otrendigt och gammalmodigt. Enda nackdelen är att det ligger farligt nära kontoret.

Inte än, men snart

är det Halloween. Den här högtiden/företeelsen kan man ju tycka vad man vill om, men jag gillar den för att den å ena sidan är totalt kravlös i sin brist på tradition, iallafall i vår familj, och att man å andra sidan kan göra den precis hur kul och knäpp som helst om man känner att man har tid och lust just det året. Jovisst, jag inser att den här valfriheten kommer att bli allt mer begränsad ju fler år som går då man faktiskt fixar till något slags firande. Ganska snart börjar säkert barnen anse att det visst är en tradition och någonting man måste fira... så egentligen borde jag väl mota Olle i grind och inte göra någon grej av det alls i år, men å andra sidan har jag redan samlat på mig idéer om hur man skulle kunna toppa förra årets läskiga halloween-lunch, och det skall ju bli så kul - ju...! Förra året var det definitivt de barnsliga mammorna som hade allra mest roligt både åt att fixa och äta den läskiga lunchen som vi hade hemma hos våra kompisar-lite-längre-upp-på-gatan.

Morgonkvistbelöning för trogen toa-ledsagning

Omkring kl 06.00 väcker mig O i vanlig ordning för att jag skall följa med honom på mörka toan. På väg till toaletten frågar han sömnigt (apropå att jag, när han skulle gå och lägga sig igår kväll, stod i köket, fullt absorberad av bjudnings-matlagning) "Blev maten god igår?". Den mat-passionerade moderns ömma hjärta hettar och sväller av denna omtänksamma och uppenbart genuint intresserade fråga. Suck... hur blev du så fin lilla barn?

En höst-onsdagskväll

kan vara helt vanligt småtrist eller så kan man bjuda in fyra fina vänner och få sig en helt ovanligt kul-trevlig kväll. Köket stod för asiatisk experimentalism och kvällen avslutades med lagom utmanade pyssel (dock i praktiken något knepigare än man kunde tro).








Jag har nu några dagar på mig att klura på hur jag skall tillskansa mig tillräckligt med sammanhängande alldeles egen tid i helgen för att hinna njuta av de härliga franska presenterna, helst alla tre samtidigt.