Köksbestyr

Knepet är att smyyyyyyga.... tyst, tyst, tyst.... öppna skåpsdörren sakta, sakta, så att den inte knarrar. Samma sak med kylskåpet. Och försiktigt knäppa på spisen. Järnspikar också, där slamrade jag med en kastrull! Max 3 sekunder senare är mina stackars prövade hälar måltavla för en trip trap-stol och en kökspall, och två ropar i kör, "jag vill hjälpa tiiiiiill!!". Tänker tyst för mig själv "grr - jag som ville fixa maten snabbt idag", säger högt "visst får ni det!". För visst vill jag det, egentligen, fastän det visserligen hade gått snabbare om jag hade gjort det själv. Med två ivriga underåriga i mycket litet kök brukar hjälpen normalt få ske under rätt så strikta och ordnade former - men idag var det bara en liten som anmälde sig som frivillig - så för en gångs skulle fick hon husera bäst hon ville.

Biiiiig mistake

... var det att ge 3-åringen (samtidig) tillgång till:
1 st docka,
1 st burk Dialon-puder,
1 st till synes helt harmlös minitub med zinksalva (som jag dessutom i mitt oförstånd trodde var tom).

Natti natti

O ville också ha nattlinne på sig ikväll. Vilken tur att det låg en storlek 110-kopia av mitt all time favvo-nattlinne från Nanso och väntade på att bli lagom stort åt någon. Passade perfekt.

Påskelipåsk

Vår-påsk på landet. Baka, baka, baka. Koka ägg. Långa frukostar. Loppisfynda fint förkläde. Plantera nya körsbärsträd och vinbärsbuske. Rensa kryddland. Kratta gräsmattan tillsammans med nästan hela släkten. Bada i sjön (inte jag...). Fem sorters sill. Måla ägg och leta påskägg med fina fina kusinerna. Lycka och lugn. Längtan till en lång torpsommar.

Hemlisresan

Smussel, smussel... Packa väska i smyg. "Tänkte vi skulle rensa på vinden i helgen, så barnen kan väl vara hos mormor och morfar." "Imorgon måste vi upp tidigt för vi får låna en släpkärra av en kollega till mig." "Men vi måste vara där innan kl. 8." "Okej då." På väg till släpkärran... "Kolla i påsen där." "Å, frukost, vad gott." "Kolla lappen också." "Köpenhamn??" "Skall vi åka dit?" "Jaha - vad kul. När då?" "Nu - grattis på födelsedagen!" "Va, nu???" "Men jag har ju ingenting med mig." "Hur länge skall vi vara borta då?" Hi hi hi - under veckan som gick var jag rädd att han skulle misstänka något i förväg. Tänk om han fattat hela tiden, och bara spelar med. Men den reaktionen var 100% äkta disbelief. Värd allt smussel!

Snart...

...bär det av... men det är en hemlis för han den där som sitter bakom mig soffan. Fast han skall med alltså... Hoppas han inte tjuvkikar! Berättar mer i nästa vecka! Ha en skön, härlig, finfin, mysig helg!

Grönt

3 år

Brödbak

Från att ha haft absolut nada, noll, zero, njeto, niente intressen gemensamma i unga år, så har jag och syster plötsligt obehagligt mycket börjat påminna om två gamla damer som mest av allt gillar att sticka och husera i köket. Gärna tillsammans. Fast inte alltför nära varandra när det börjar osa misslyckat.

I helgen, på landet, bakade vi två sorters bröd.

Systers limpa var ett gammalt mormors-recept - mumsigt värre med massor av fänkål och kummin.

Sconesen var ett recept från Coop. Superenkla, snabba, nyttiga, och viktigast - himla goda!

Såhär gör man (enligt originalreceptet skulle man göra muffins, men jag gjorde scones):

Ingredienser
3 dl fullkornsdinkelmjöl
4 dl dinkelsikt
4 tsk bakpulver
1,5 tsk salt
2 dl pumpafrön
1 dl torkade aprikoser, hackade
2 ägg
1 burk kesella, 250 g
3 dl mjölk

Tillagning
Blanda samman alla de torra ingredienserna i en bunke. Vispa ihop ägg, kesella och mjölk, och rör sedan ner äggblandningen i de torra ingredienserna. Klicka ut smeten på ett bakplåtspapper (skall bli ca 10-12 scones).
Grädda mitt i ugnen i 12 till15 minuter. Servera muffinsen varma med lite hemlagad sylt och färskost.

(Recept från Coop).

Ut på landet

Vi vaknade till vår i luften och vad kändes bättre än att lämna la stada och dra ut på landet och få lite vårsol på kinden hos mormor och morfar! Desto snopnare blev vi när vi kom fram och det enda som huserade där var snåla vindar och gråa moln. Burr. Nåväl, käckt drog vi på våra bästa sport-miner och låtsades vara såna där som tycker att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder... vilket vi egentligen inte alls är. Inte så mycket iallafall. Tyvärr. Nåväl - mannen och jag gjorde gemensam sak av 14 kilometer (eller 1,4 mil - det låter lite längre faktiskt) - han sprang och jag cyklade. Helt underbart - så där lerigt, grått, vårigt som det bara kan vara i februari/mars. Fast kallt så in i norden. Framåt eftermiddagen bättrade vädret på sig, och när M vaknade från sin middagssömn kunde vi faktiskt ta en riktig - solig - vårpromenad. Och göra sånt som man gör om våren. Mata ny-utflyttade hönor. Sitta på nytinad mark = lera. Ha picknick på en liten kulle. Cykla utan jacka.

Och som alltid när vi hälsar på här under de mer tilltalande årstiderna, så inkluderar besöket ett pass framför Hemnet. Kolla lite vad det kostar att bo på landet, på rätt så lagom avstånd från stan. Skulle ju vara underbart på ett sätt, fast ändå inte...

Lyllos hönorna och tuppen vi matade... behöver inte fundera det minsta på om/varför/hur/var dom skall bo, och ändå har dom havsutsikt från buren. Ok, just det där med "buren" kanske gör att dom inte är precis värsta lyllosarna, men ändå.

Järnfynd!

En initerad blogg-källa tipsade nyligen om vad som visade sig vara ett loppis-eldorado på gångavstånd från mitt jobb. Kollega liten c och jag styrde lunchpromenadstegen mot Holmens marknad, och fick lite försiktig vårsol på nosen, helt på köpet. My god - hur har jag kunnat missa detta ställe? Jag som trodde att jag och maken hade loppis-koll. Och titta, titta vad jag hittade!



För 50 kr! Med (om än avlägsen) studiebakgrund på Handelshögskolan kunde jag förstås inte motstå att googla på Rånjärn från Skeppshult, och kunde konstatera att jag hade fått lägga till en nolla om jag skulle köpt den i butik - hi, hi, så lätt gör man mig glad.

En skållhet dusch senare var järnet i skick som splitter nytt. Och jag kunde inte motstå barnens böner om att visa vad man skulle göra med järnet, trots att klockan redan var fem i läggdags. Maken - den ordentligen i familjen - är härdad vid det här laget, och skakade inte ens på huvudet.

Särskilt enkelt var det inte att göra rån. Inte till att börja med iallafall. Antagligen för att det inte var tillräckligt insmort efter duschen. Det osade hett från både platta och mammas mun... barnen fann det säkrast att avvika till lugnare hörn av lägenheten tills oset lagt sig något. Till slut fick jag kläm på det. Någorlunda. Inga skolboks-exemplar precis, men helt ok ändå, och goda var dom också. Barnen fick dela på ett innan det var hopp i säng. Själv skall jag strax gå över gatan efter glass att fylla några med.

Ny klänning

Vi har äntligen pratat ut, och vårt frostiga förhållande har tinat upp en smula. Faktiskt har vi myst tillsammans flera långa kvällar under senaste veckan. Även om jag fått både en och två flashbacks som påminner mig om varför det blev som det blev senast, så har jag bestämt mig för att bjuda till och ge honom en andra chans. Trots allt har vi ganska kul ihop jag och herr Pfaff.



Nästan alla M:s kläder blev kvarglömda på landet när vi var där i julas. Åtminstone hoppas jag att det är där dom är. Alternativet är att vi faktiskt fick med oss hennes klädväska men att den råkade packas ur bilen på Ikeas parkering i Jönköping, och sedan aldrig kom med in i bilen igen... Iallafall har jag ingen lust att gå och köpa ännu en klänning när jag vet (tror) att det ligger minst 10 i en väska eller låda på landet, men att sy en är ju en helt annan sak!

Vi är...

... inne på slutspurten av semmel-racet! Nu är vårens gräddkvot snart nådd. Får spara en liten lucka till M:s födelsedag i mars, och J:s i april.