Vi vaknade till vår i luften och vad kändes bättre än att lämna la stada och dra ut på landet och få lite vårsol på kinden hos mormor och morfar! Desto snopnare blev vi när vi kom fram och det enda som huserade där var snåla vindar och gråa moln. Burr. Nåväl, käckt drog vi på våra bästa sport-miner och låtsades vara såna där som tycker att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder... vilket vi egentligen inte alls är. Inte så mycket iallafall. Tyvärr. Nåväl - mannen och jag gjorde gemensam sak av 14 kilometer (eller 1,4 mil - det låter lite längre faktiskt) - han sprang och jag cyklade. Helt underbart - så där lerigt, grått, vårigt som det bara kan vara i februari/mars. Fast kallt så in i norden. Framåt eftermiddagen bättrade vädret på sig, och när M vaknade från sin middagssömn kunde vi faktiskt ta en riktig - solig - vårpromenad. Och göra sånt som man gör om våren. Mata ny-utflyttade hönor. Sitta på nytinad mark = lera. Ha picknick på en liten kulle. Cykla utan jacka.
Och som alltid när vi hälsar på här under de mer tilltalande årstiderna, så inkluderar besöket ett pass framför Hemnet. Kolla lite vad det kostar att bo på landet, på rätt så lagom avstånd från stan. Skulle ju vara underbart på ett sätt, fast ändå inte...
Lyllos hönorna och tuppen vi matade... behöver inte fundera det minsta på om/varför/hur/var dom skall bo, och ändå har dom havsutsikt från buren. Ok, just det där med "buren" kanske gör att dom inte är precis värsta lyllosarna, men ändå.
1 kommentar:
Det är gött att bo på landet, men riktigt stadsavnavlad blir jag aldrig. Två mil från civilisationen (Göteborg) är perfekt.
Skicka en kommentar