Rustad för höstresa till landet

Alla goda ting är tre

När barnen hade lagt sig och J var ute och sprang, provade jag i smyg loppisfynden som min mamma hade med sig imorse när hon kom för att passa O och M. Har fortfarande inte bestämt för mig för om detta fick min gravt annalkande 40-års-kris att förvärras eller lindras.




Försökte under några dagar att sticka på spårvagnen, men hade i längden svårt att ignorera alltifrån irriterade (från sitsgrannar) till undrande blickar.... Tydligen är det inne att sticka/virka, men i Göteborg tycks iallafall jag vara högst ensam om att utöva denna aktivitet på kollektiva färdmedel. Har kommit fram till att det är lättare, mindre störande för andra och mindre iögonfallande att virka. Så nu har jag en hemma-stickning och en borta-virkning. Men man orkar inte sticka på en och samma sak alltför länge i sträck, så har idag skaffat mig en backup-stickning. Gjorde detta i nya garn-favorit-butiken Broderi & Garn på Drottninggatan. Varför har jag aldrig varit inne här tidigare? Så lugnt och mysigt och otrendigt och gammalmodigt. Enda nackdelen är att det ligger farligt nära kontoret.

Inte än, men snart

är det Halloween. Den här högtiden/företeelsen kan man ju tycka vad man vill om, men jag gillar den för att den å ena sidan är totalt kravlös i sin brist på tradition, iallafall i vår familj, och att man å andra sidan kan göra den precis hur kul och knäpp som helst om man känner att man har tid och lust just det året. Jovisst, jag inser att den här valfriheten kommer att bli allt mer begränsad ju fler år som går då man faktiskt fixar till något slags firande. Ganska snart börjar säkert barnen anse att det visst är en tradition och någonting man måste fira... så egentligen borde jag väl mota Olle i grind och inte göra någon grej av det alls i år, men å andra sidan har jag redan samlat på mig idéer om hur man skulle kunna toppa förra årets läskiga halloween-lunch, och det skall ju bli så kul - ju...! Förra året var det definitivt de barnsliga mammorna som hade allra mest roligt både åt att fixa och äta den läskiga lunchen som vi hade hemma hos våra kompisar-lite-längre-upp-på-gatan.

Morgonkvistbelöning för trogen toa-ledsagning

Omkring kl 06.00 väcker mig O i vanlig ordning för att jag skall följa med honom på mörka toan. På väg till toaletten frågar han sömnigt (apropå att jag, när han skulle gå och lägga sig igår kväll, stod i köket, fullt absorberad av bjudnings-matlagning) "Blev maten god igår?". Den mat-passionerade moderns ömma hjärta hettar och sväller av denna omtänksamma och uppenbart genuint intresserade fråga. Suck... hur blev du så fin lilla barn?

En höst-onsdagskväll

kan vara helt vanligt småtrist eller så kan man bjuda in fyra fina vänner och få sig en helt ovanligt kul-trevlig kväll. Köket stod för asiatisk experimentalism och kvällen avslutades med lagom utmanade pyssel (dock i praktiken något knepigare än man kunde tro).








Jag har nu några dagar på mig att klura på hur jag skall tillskansa mig tillräckligt med sammanhängande alldeles egen tid i helgen för att hinna njuta av de härliga franska presenterna, helst alla tre samtidigt.

Det vankas...

hmm, av någon anledning har jag aldrig gillat det ordet - vankas - men nu vankas det faktiskt...

- för de små: barnkalas (något senkommet). Inbjudningskorten ritas och skrivs för fulla muggar, och är snart på väg till brevlådan ...


- för de stora: höstmiddag med pyssel. Kvällen har ägnats åt förberedelser inför morgondagskvällen (delvis lite hektiskt i reklampauserna i Desperate Housewives), efterrätten står redan i kylen och det hela ser ganska lovande ut...

Hopkok...

av diverse ting som serverades i form av en finfin helg...

.... tre nya böcker

... en stickning på G

... några sköna party-trick

... en kopp lugnande te efter att partyfolket dragit sig tillbaka till sin kammare

... efter en natts återhämtande av krafter, picknick i höstsolen

... en stunds utforskande av naturen - just här dessutom kryddat av ett pikant doftdis av färska älglämningar

... två ark kreativt skapande

... av bland annat en gris... ja, varför inte?

... valfri form av softande

... efter att softandet övergått i sussande, some more knitting, of course. With tea please.

Nice stuff

Jobbsituationen är fortsatt överväldigande utmattande, turligt nog finns det desto fler trevligheter vid sidan av:

1. Kom på posten idag:

(Tack Fnurr för tipset om Børnetøj-boken - jag tror att jag är kär i den.)


2. Dagens goda, goda middag: kyckling med curry, purjolök, champinjoner och cashewnötter. O har rätt, J borde bli kock.

3. Fyller år imorgon - hörde någon på jobbet prata om mandeltårta och kom att tänka på Zuleikatårtan från den här gamla godingen (Sju sorters kakor). Jag tror jag bakade den tårtan minst 150 gånger från det jag var 12 till 20 år ungefär. Tårtnostalgi! En sådan födelsdagstårta får det bli.

4. En av O:s många teckningar från helgen:

Ett skateboard-spel. Tryck på första A:et för att åka ner, tryck på det andra A:et för att svänga, tryck på P:et för att åka upp, och tryck på den stora knappen för att hoppa! Underbart tycker iallafall jag.

5. På TV ikväll:

(bild från http://www.svt.se/)

Säsongspremiär för Kobra - En ding ding värld. Verkar bli ett härligt koko program.

6. Kvällens delikata valsituation: välja ny virkning. Spårvagnsfärder kräva dessa handarbeten!

Fäääärdig...

I runda slängar tre år har gått sedan detta mastodontprojekt (hmmm...) påbörjades. De var iochförsig nästan klara redan förra, och faktiskt nog även förrförra året, men igår kväll var det då äntligen dags: fästa trådar - 8 stycken! Förstå att det har tagit tid att samla ork för detta. Det tog mig säkert 15 minuter att bli färdig!



När flitens lampa ändå lyste passade jag på att sy i en knapp i den här, och vips var den klar. Den fick i morse även betyg klart godkänd av O. Han hade iochförsig själv fått välja tyger, men det är inte alltid en garanti för att slutresultatet faller i smaken.

Trött,

trött, trött.... efter en sällsynt utpumpande arbetsvecka. En smärre blessyr har åtminstone haft det goda med sig att jag fått tillfälligt cykelförbud och därmed helt utan något som helst dåligt samvete fått lov att åka spårvagn till och från jobbet - där sitter jag, tant S, varje morgon och eftermiddag (kväll...) och virkar och lyssnar på radio på aj-pådden. Hemtrevligt! En mössa har det hunnit bli hittills.



Var först tänkt att bli till O. Insåg ganska snart att den skulle bli alldeles för stor. Tänkte att den blir nog perfekt till mig själv istället. Insåg ganska snart att den nog skulle bli lite för stor. Tänkte att den nog blir perfekt till J istället. Får se om han håller med när han vaknar imorgon.

Kom-ihåg-lapp inför morgondagens avfärd till dagis

En skön söndag...

börjar kl. 06.00. Nä, vill väl inte påstå att det är ett kriterum egentligen, men den här söndagen gjorde det. Även om jag inte kan förneka att viss irritation infann sig just då, när jag som bäst ägnade mig åt att sussa min ack så välbehövliga skönhetssömn, och O kom intrippandes, väckt av regn och storm, och ville titta ut på träden - först länge genom fönstret, och sedan inte nog med det... utan även ville gå ut. Nåväl - jag är själv förtjust i att titta ut på just vår fina gård när det är mörkt, höst, regn och oväder. Hela gården är som en stor lekplats med mysiga bänkar och bord, träd och buskage, och dessutom en gatlampa som sprider härligt småkusligt ljus och skuggor över hela gården. Precis så tänker jag mig att det såg ut när Bosse satt på en bänk i Tegnérlunden i Astrid Lindgrens bok Mio min Mio. Så, själv tjusad av tanken, men för lat och frusen för att ens hoppa i ett par skor hjälpte jag O att ta på sig jacka och mössa, och strax efter att han hade stängt dörren till lägenheten bakom sig öppnade jag den tyst i smyg och kikade när han tassade ner och öppnade porten och ställde sig att beskåda härligeheten. Vilken otrolig ynnest det är att få återuppleva magin i såna här ögonblick genom sina barn. O sprang en snabb runda i mörka regnet på gården och när han kom inrusande i trappuppgången igen såg jag precis hur härligt och kusligt han tyckte det var på samma gång.

Efter detta tidiga äventyr var vi båda ganska klarvakna, och det dröjde inte länge förrän även M var på fötter och deklarerade att hon var "hungrig i magen". När mamma får bestämma om morgonen så kombinerar man gärna frukosten med någonting annat - t.ex. pyssel och sömnad. Alla var nöjda med detta, inte minst pappan som lugnt fick sova vidare!



Sandlådan är kanske inte det självklara valet, men man kan faktiskt ha skön söndag även där (inte hela dagen...), särskilt om man får ha en stickning till hands.



Stickningen fick följa med även på skön höstpromenad, fika och höstmiddag i äpplets tecken hos goda vänner, och innan kvällen var till ända var den därmed klar:



3 nya work-in-progress: